New York Gran Fondo
New York kanske främst förknippas med sina skyskrapor, de gula taxibilarna, frihetsgudinnan och Broadways färgsprakande neonskyltar. Många känner nog också till New York Marathon, men vi åkte dit för att delta i världens mest internationella cykeltävling.
TEXT MAGNUS WISTRÖM FOTO POA ANDERSSON 
En gospelsångerska från Harlem vid namn Sonya Roger sjunger nationalsången med en röst som påminner om Aretha Franklin medan skyskraporna på Manhattan blänker i soluppgången. Vi är femtusen cyklister som står på George Washington Bridge, fulla av adrenalin och redo att ge oss av i detta sexton mil långa Gran Fondo. Känslan är minst sagt mäktig.
CYKLING OCH ROMANTIK
Enligt arrangörerna är det cyklister av nittiosju olika nationaliteter. Nu tror jag förvisso de räknar in härkomst, även om man är bosatt i USA, men ändå. Från Sve rige är vi tjugotre cyklister. Vårt hotell på sjunde Avenyn och 53:e gatan svämmar över av cyklister från Mexico, Brasilien, Colombia, andra sydamerikanska länder och en del från Europa. Det är cyklar överallt – i lobbyn, i hissen, i korridoren och vid frukostkafeterian. Rodrigo Itoo
med fru Cecilia från Brasilien är här för första gången. De fick höra om loppet från några vänner och tyckte att det skulle vara kul att vara med. Minst tre dagar i veckan tränar de cykling hemma i Panama dit de nyligen har flyttat.
Det var Cecilia som fick Rodrigo att börja cykla. När de träffades under ett cykellopp för 10 år sedan körde Rodrigo ledarbilen. Numera cyklar de tillsammans och har varit med i lopp både hemma i Panama och i Vancouver.
DAGARNA FÖRE TÄVLING
Vad gör man då i New York dagarna innan tävling? Om man ändå åker hit från Sverige och inte frekvent besöker världsmetropolen kan det vara värt att ta några extra dagar för att bara turista i staden. Men vad man kan se och göra här ryms inte i denna artikel. Om vi fokuserar på cykling så väljer många att värma upp i Central Park där även jag rullar runt på fredagen. Runt lunchtid är det lite väl mycket folk och man får trängas med flanerande turister, cykeltaxi och en hel del andra cyklister. Vill man slippa ryckig körning med många inbromsningar bör man vara här tidigt.
På Penn Plaza Pavillion som ligger på 33:e gatan besöker vi GFNY New York Expo där kön sträcker sig långt utanför ingången. Här hämtar man den obligatoriska gröna tröjan, nummerlapp och en goodiebag med diverse attiraljer och en vinflaska precis som på de italienska loppen. Här minglar man också med andra cyklister, skriver sin autograf på en stor tavla likt proffsen och låter sig fotograferas med podiumdamerna som kanske inte känns så 2017. Här är också ett fyrtiotal sponsorer och företag som ställer ut och säljer sina produkter med italienska Campagnolo som huvudsponsor i spetsen. Det går också att köpa GFNY cykelkläder.
TUNNELBANA TILL STARTEN
Klockan är kvart över fyra på morgonen och hotellobbyn är fylld med morgonpigga cyklister. Några har bestämt sig för att cykla upp till George Washington Bridge som binder samman Washington Heights på Manhattan med Fort Lee i New Jersey, medan andra har beställt taxi. Jag cyklar ner till tunnelbanestationen på 50:e gatan med journalisterna Moritz och Bram som skriver för en tysk respektive belgisk tidning. Solen har ännu inte gått upp denna tidiga söndagmorgon och på den normalt så hårt trafikerade sjunde Avenyn kör ett fåtal taxibilar. Endast reklamskyltar och gatube lysningen lyser upp. Vi är ett antal cyklister som tillsammans med några New York-bor på väg hem i natten väntar på tunnelbanan. När vi kliver av uppe på 168:e gatan har
det börjat ljusna och en hord av cyklister letar sig bort mot startområdet på världens mest trafikerade bro där ena planet är helt avstängt för cyklister denna morgon. Något som inte var helt enkelt att få tillstånd till, men vi återkommer till det.
BAJAMAJOR OCH DOPINGKONTROLL
På väg upp mot bron kan man lämna in sin påse med kläder som man senare hämtar ut i målområdet. Här står också ett stort antal gröna bajamajor som nervösa cyklister köar till. Även undertecknad. Väl uppe på bron dirigeras vi in i rätt startfålla där cyklarna kontrolleras och man scannar efter tänk bara elmotorer. GFNY satsar även stort på anti-doping och 2012 var man första ama törtävlingen som genomförde dopingtester. Man har antagit WADAs anti-dopingregler, vilket visat sig vara ett gott beslut – redan första året var det två deltagare av de tio första herrarna som testades positivt, och 2015 åkte den tänkte segraren Oscar Yovar från Colombia fast i dopingkontrollen för testosteron och blev avstängd i två år. Trean i damklassen testades också positivt för samma substans, även hon från Colom bia. ”Vi blir både ledsna och upprörda när något sådant händer och det smutsar ner tävlingen. Vi hade firat dem på podiet och allt”, säger Uli Fluhme från arrangörerna. ”Men det är viktigt att vi gör vad vi kan för att hålla sporten ren och tävlingen rättvis.”
VÄLBETALT JOBB PÅ WALL STREET
Det var när Lidia och Uli Fluhme kom hem från ett cykellopp i Italien som de bestämde sig för att arrangera ett liknande lopp i New York med avstängda vägar, tidtagning och bästa tänkbara service för deltagarna. Båda hade välbetalda jobb på Wall Street, men Ulis passion var cykling medan Lidia var hängiven triatlet med 20 genomförda Ironman på meritlistan (varav 7 på Hawaii). Uli, som flyttade från Dublin till New York 2008 där han året senare skulle träffa Lidia, hade tävlat i cykling i Europa och hade en förkärlek för konceptet med Gran Fondos i Italien. När han tog med Lidia till Italien blev också hon såld. ”Jag har aldrig varit så fysiskt utmattad som efter dessa cykellopp, och då inkluderar jag alla Ironman jag har genomfört”, förklarar Lidia. ”Men jag äls kar den fysiska utmaningen, det är därför jag blev så begeistrad.”
Väl hemma i New York började de planera för loppet. Startplatsen var viktig. ”Det finns två vägar ut från Manhattan som ansluter till de bra cykelvägarna: Lincolntunneln och George Washington Bridge”, förklarar Lidia som sade upp sig ganska snart för att ägna all sin tid åt detta arrangemang. ”Lincolntunneln var aldrig något alternativ då vi ville erbjuda cyklisterna en hänförande utsikt.” Lidia kontaktade Port Authority som ansvarar för alla anslutningar till Manhattan. Målet var att stänga av ett av de två planen på bron.
Efter månader av påstötningar lyckades hon till slut förvandla ett bestämt nej till ja – med villkoret att ”ni får stå för alla kostnader”. Och kosta gjorde det. Närmare bestämt hundra tusen dollar för att stänga av trafiken från klockan tio på kvällen till nio på söndagsmorgonen. Men så är det också världens mest trafikerade bro med över hundra miljoner passerande fordon per år.
”Därefter kontaktade vi alla samhällen som ligger längs den väg vi hade tänkt oss för att kunna stänga av vägar, alternativt ha poliskontrollerad trafik där cyklister har rätt till väg i alla korsningar”, förklarar Lidia vidare. ”Många städer var skeptiska, medan några få var entusiastiska och hjälpte till att övertala de mer tveksamma.” Till skillnad från de flesta europeiska länder där trafik kan regleras av volontärer, måste all trafik i USA hanteras av polisen. ”Och polisen måste betalas, inklusive övertids tillägg för söndag.” Idag betalar GFNY över sexhundra tusen dollar bara för polis och vägavstängningar. Uli, som jobbade som advokat på en bank sade upp sig ett halvår efter Lidia och efter mycket hårt arbete kunde de till slut genomföra det första loppet den åttonde maj 2011 med tvåtusen deltagare. Idag har man femhundra avlö nade som hjälper till och tvåhundra poliser under söndagen. ”GFNY är idag vad vi lever och andas”, förklarar Uli.
STARTEN GÅR
Efter nationalsång och nedräkning kör startbilen iväg och det blir högsta fart di rekt på cyklisterna i första led. Man dras med i det inledningsvis höga tempot över bron mot Fort Lee. När vi kommer över till New Jersey blir det några snäva kurvor där vi vänder tillbaka ner mot Hudsonfloden och det bär av i hög fart på ojämn asfalt så man får vara på sin vakt för att undvika hål och gropar. Vi kör nu under den bro vi precis lämnat riktning norrut och ganska snart kommer första stigningen – Alpine Climb – på hundra höjdmeter med en genomsnittlig lutning på dryga sju procent. Berusade av adrenalin och med pulsen uppe på rött sprintar vi uppför. Det är grönt och lummigt och ganska snart kommer vi till några villaområden.
WODDY ALLEN OCH BERNT JOHANSSON
Vi cyklar genom Piermont där restaurang er, affärer och hus i viktoriansk stil trängs längs avenyn. Folk hejar glatt när klungan sveper förbi. Om någon filmnörd tycker namnet låter bekant, så var det här Woddy Allen spelade in filmen Kairos röda ros. Vi fortsätter norrut längs River Road med Hudsonfloden på vår högra sida. Det är re lativt platt cykling där husen står glesa och barrträden höga innan vi så småningom kommer fram till Nyak där vi viker av österut förbi Rockland Lake. Tempot har dämpats något och den klunga jag sitter i har vuxit sig större när vi nu kommit ut på en bredare väg mot Haverstraw. Det är inte riktigt någon som vill dra och jag känner mig pigg, så helt plötsligt är det jag som ligger först. Två polismotorcyklar ligger före på den breda vägen och för en kort stund föreställer jag mig hur det var för Bernt Johansson på upploppet i Montréal 1976 och inom mig hör jag Lars-Gunnar Björklund referera. Men vi har bara cyklat drygt fyra mil och är långt ifrån något upplopp. Kort därefter ligger jag inne i klungan igen.
FRANCHISING OCH EN ETAPPVINNARE AV TOUR DE FRANCE
Efter första loppet i New York 2011 fick Lidia och Uli flera förfrågningar om att arrangera liknande Gran Fondos i andra länder. ”Det var entusiaster som gillade vad vi gjorde och som med stöd från oss ville arrangera enligt samma koncept där de kom ifrån”, förklarar Lidia. Nu, sex år senare, arrangeras samma typ av lopp i fjorton länder, däribland Mexico, Brasilien, Colombia, Frankrike och Indonesien. Enligt Uli kommer man redan 2018 att arrangera mer än tjugo lopp. För att särskilja sig från andra Gran Fondos och för att ha en ge mensam profil, skapade man namnet GFNY som nu används för samtliga lopp enligt ett franchising-koncept. I New York är Uli och Lidia fullt upptagna med arrangemanget och har inte tid att vara med, men de åker gärna runt och deltar i de andra loppen. Flera av arrangörerna är här i New York för att marknadsföra sina lopp.
Mexico har tagit hjälp av landsmannen och den före detta etappvinnaren i Tour de France – Raúl Alcalá. Han var aktiv på
80 och 90-talen och 1986 ställde han som förste mexikan upp i Tour de France där han något år senare vann etapper och kom åtta som bäst i totalen. Raúl är fortfarande en aktiv cyklist och vann Mexikanska mästerskapen så sent som 2010 i en ålder av fyrtiosex år. Han ställer även upp här i New York, men nu är det på en annan nivå. ”Nu cyklar jag endast för nöje och för att hålla mig i form”, förklarar Raúl.
BEAR MOUNTAIN
Vid Havestraw Marinas bryggor ligger fritidsbåtarna redo för sommaren. Vi cyklar längs med vattnet i ett morgontrött New Jersey där solen skiner över ett landskap som mer påminner om en svensk villaför ort än det hektiska Manhattan vi nyligen lämnat. Landvägen tar oss vidare norrut mot Bear Mountain där dagens högsta stigning på dryga trehundra meter börjar. Bear Mountain är ett rekreationsområde och utflyktsmål för New York-borna. Hit kommer man för picknick, för att fiska i sjöarna, vandring eller som idag på cykel. På vintern finns här även skidspår och en utomhusrink för de som vill åka skridskor. Här fanns tidigare till och med en hoppbacke.
Den långa stigningen gör att den tidigare stora klung an delas i mindre grupper. På väg upp möter vi tätgruppen med mexikanen Flavio de Luna i ledningen som kommer störtandes utför i högsta fart. Med hög puls och svetten rinnande i pannan når jag så småningom toppen. Här är tredje depå stoppet och även målet för de cirka tusen cyklister som valt att cykla halva sträckan och sedan åka bussen tillbaka till Fort Lee. Även om det är en tävling där vinnaren bland annat får en cykel från De Rosa med hjul och komponenter från Campagnola, så är det ett motionslopp för de allra flesta där målsättningen är att ta sig i mål utan tanke på tid eller placering.
Ingen i gruppen stannar varken för mat eller dryck. Arrangörerna står och langar drickaflaskor till de som vill ha och som
man får fånga i farten. Jag blir lite överrum plad av erbjudandet och hinner inte få med mig någon. Jag har redan druckit ur min ena flaska och borde ha nappat på erbjudandet ska det senare visa sig.
Nu bär det utför i full fart och jag försöker att få kontakt med en grupp cyklister som ligger lite före. I den delvis ojämna asfalten hoppar min enda fulla flaska ur stället men landar med lite tur mellan min fot och ramen och jag kan sträcka mig ner och stoppa tillbaka den. Efter Bear Moun tain cyklar vi samma väg tillbaka ner mot Tomkins Cove innan vi tar av österut för den kanske tuffaste delen av banan med flera mindre stigningar. Även om det inte är lika långa och ihållande stigningar som i Alperna är den totala höjdskillnaden ändå 2800 meter, så det är allt annat än ett platt lopp. Vi är nu en grupp på åtta-tio cyklister. ”Ok, let’s work this together and we can make it under five hours”, hör jag bakifrån. En i gruppen försöker få igång någon form av lagtempo där vi hjälps åt att hålla farten uppe, men det är svårt att få till det i den kuperade terrängen.
Längre fram i loppet ligger tätklungan som nu består av fem personer. Flavio de Luna var länge i ensam ledning efter Bear Mountain men är nu ikappjagad.
KRAMP FRÅN HELVETET
Vi cyklar genom Pomona, med sina vräkiga villor och gräsmattor mer välansade än de bästa av golfgreenar.
Det är här, efter cirka elva mil, som krampkänningar börjar komma och det blir allt svårare att hänga med klungan.
Snart ser jag den försvinna bort utan chans att hänga med. Jag cyklar nu delvis själv i några mil förbi DeForest Lake som är en vattenreservoar och utgör en viktig del av vattenförsörjningen av New Jersey och Manhattan. Sedan ner mot Sparkill och vi kommer in på samma väg vi cyklade norrut tidigare i morse, men då på betydligt piggare ben. Nu med cirka två mil kvar kommer krampen från helvetet – i båda benen. De inre lårmusklerna drar ihop sig med en enorm smärta som följd och jag kan inte längre sitta ner. Jag står upp och försöker sträcka ut benen samtidigt som jag cyklar. Det kommer klungor bakifrån och jag försöker lägga mig på rulle bakom. Något som måste ha sett komiskt ut när jag står upp längst bak i klungan. Jag hänger med en stund innan de också försvinner bort.
Samtidigt som jag plågar mig de sista två milen avgörs tätstriden. Den fem man starka gruppen har blivit tre och det blir en spurtstrid ända in på mållinjen mellan Ricardo Pichetta från Italien, hemmasonen Victor Gras och Chase Goldstein från Los Angeles där italienaren drar längsta strået.
TEAM DONUT
Vid målområdet i Fort Lee välkomnas man av en entusiastisk speaker. Det delas ut medaljer, spelas musik och trötta cyklister vilar ut på gräsmattan i solen eller har sökt skydd i skuggan i något av de många sponsortälten. Det serveras pasta och dricka och en lång kö slingrar sig till ölförsälj ningen. Cyklister låter sig fotograferas med podiumdamerna eller framför en reklam vägg med sina medaljer hängandes runt halsen. Här träffar vi York Capistrano med fru Maria och deras två söner som klänger på pappas cykel. York har nyligen kommit i mål i sin andra start av GFNY. ”Jag har cyklat seriöst i tre år, men cyklade även mycket som ung. Skillnaden är att nu jag dedikerad och klär mig i spandex”, säger han och skrattar. ”Jag känner mig som en superhjälte idag.” Familjen bor i New Jersey och York cykelpendlar till sitt arbete på Manhattan. Tidigt på morgonen tar han sig över George Washington bridge för att sedan cykla genom Harlem och söderut längs Hudsonfloden. ”Det är min vackra och lugna stund på dagen”. York cyklar även med ett gäng som kallar sig Team Donuts. ”Vi har medlemmar både från New Jersey och Manhattan. Det vi har gemensamt är att vi älskar donuts”, säger York och brister ut i skratt igen. ”Vi brukar träffas på lördagar och söndagar här på New Jersey och cykla norrut.” Maria är inte riktigt lika hängiven som York, men har cyklat några kortare lopp. ”Jag vet inte om jag kommer ställa upp i New York Gran fondo, det är nog lite för tufft”. Deras två söner som ser ut att vara runt fem-sex år gillar BMX-cykling, men så småningom ska de få följa med pappa på landsvägarna, förklarar York som förmodligen cyklar GFNY nästa år igen.
Vi träffar också det brasilianska paret Rodrigo och Cecilia i mängden som är nöjda med att ha kommit i mål. ”Det var ett mycket tufft lopp. I Panama är det ganska platt så vi hade det svårt i backarna, men vi klarade det och det är det som räknas”, förklarar Rodrigo. ”Cecilia är mycket starkare än mig. Idag lämnade hon mig vid Bear Mountain och var nästan en kvart före i mål”, fortsätter han och Cecilia skrattar. ”Det var ett mycket fint och välorganiserat lopp. Nästa år kanske vi ställer upp i GFNY Costa Rica eller Colombia. Det ligger nära Panama, så det är bra.”
TALANGEN FRÅN BOGOTA
Sedan är det dags för prisceremoni. Proffscyklisten Ricardo Pichetta från Alba i nordvästra Italien skakar champagne flaskan och sprutar över publiken och podiumdamerna. Richardo, som precis har fyllt 30 och varit aktiv cyklist i tio år kom fyra förra året. Han säger oblygt att han kom hit för att vinna GFNY New York i år. ”Min styrka som cyklist är klättring, så detta tuffa men vackra lopp passar mig bra. Jag tänker komma tillbaka nästa år för att försvara min seger”, förklarar Ricardo.
Medan herrarnas lopp avgjordes i en spurtstrid var segraren i damklassen desto mer överlägsen. Den stora talangen Camila Cortes från Colombia segrade med en marginal på två minuter. Från prispallen lyfter hon sin nyvunna och för GFNY specialdesignade De Rosa-cykel över huvudet och tar emot publikens applåder. Det var fjärde raka segern här i New York för Camila på fem starter. Och det är en tjej som endast varit aktiv inom cykling i fem år. Snacka om talang. Hon tränar hemma i bergen i Bogota och har även vunnit GFNY i Mexico och Colombia. I augusti åker hon till Dolomiterna för att utmana de italienska tjejerna i bergen. Det ska bli spännande och se hur det går för henne där samtidigt som jag funderar över vad hon gör med alla cyklar hon vinner.
Sedan cyklar vi över bron tillbaka på Manhattan, genom Harlem och vidare söderut längs Hudsonfloden till hotellet. Att cykla på Manhattan mellan skyskra porna i den intensiva trafiken är en upplevelse i sig.
Nästa GFNY New York går den 20 maj 2018 och all information finns på gfny.com där man även anmäler sig till en kostnad av 240 US Dollar. Vad får man då för de pengarna? Förutom en fantastisk cykelupplevelse får man även en cykeltröja, vinflaska och en stor medalj, mat och dryck längs loppet och mat vid målgång.
Ta sig till starten
Starten går från George Washington Bridge som binder ihop norra Manhattan med New Jersey. Man tar sig upp på bron från 165:e gatan. Om man bor på Manhattan har man tre alternativ: cykla till starten, ta tunnelbanan eller beställa en större taxi som kan ta cykeln. Det är rekommenderat att vara vid starten senast 5:30. Om du har tänkt cykla till starten så tänk på att det är mörkt vid denna tid och du bör vara säker på vilken väg du tar. När det gäller tunnelbanan så går den inte lika ofta denna tid på dygnet. Var ute i god tid.
Loppet
Det går att välja 160 km eller 80 km där man åker buss tillbaka från Bear Mountain. Loppet är rejält backigt – hela 2800 meter enligt arrangörerna. Min cykeldator visade dock 2300 meter. Loppet går på delvis avstängda vägar och där resten är dirigerade av polis och cyklister har rätt till fri väg. Vägarna är till största del bra, men asfalten är ojämn på sina ställen. I de klungor jag befann mig i var det bra stämning med vana cyklister.
Mat och service
Längs den sexton mil långa banan finns fem depåstopp där det går att fylla på bars, gels och sportdryck från sponsorer. Här serveras också bagels med jordnötssmör, kakor, bananer, cola och vatten.
Mekanisk support
GFNY har knutit till sig ett antal cykelaffärer i New York som hjälper till med mekanisk service vid varje depåstopp och där det också går att köpa reservdelar. Huvudsponsor Capagnolo har mekaniker vid starten samt en van som kör runt banan.
Bilder från loppet
Sportograf har flera fotografer längs med banan och det går att köpa bilder där just du är med.
